Nio månaders väntan var äntligen över den sista månaden kändes som en evighet. Den 7 oktober var våran dotter beräknad till....men den dagen hände de inget...jag vakande den 8okt kring 11.30 och då gick vattnet men jag kände inget mera...vi åkte in på BB för att göra en koll man jag hade inga värkar. Hade jätte mycket förväntningar då vi åkte in och de kändes som så nära..tyvärr fick vi åka hem igen och avakta att värkarna skulle starta. Jag och Daniel gick bara och vänatde den dagen men inget hände...vi käkade pizza till middag och såg på tv gick till sängs vid midnatt..jag somnade inte förrän kring två på natten.

Vakande vid 05.10 med jätte mycket värkar..ringde BB och dom gav mig rådet att ta två alvedon och ställa mig i duschen och komma in vid 7.00. Visst tog jag två alvedon och kravlade mig till duschen..men insåg ganska snart att de kändes som jag skulle döö..ringde upp igen starx före 6.00 och förklarade läget och kvinnan i luren sa att jag var välkommen in. Daniel släpade mig ut i bilen...klockan 06.20 var vi inne på förlossningen...efter att dom gjort en undersökning berättade barnmorskan att nu var de dax. Jag trodde hon skämtade vadå redan?men bedövning då?Både jag och Daniel var nog lite chockade vi trodde nog inte att de skulle gå så fort...klockan 07.04 den 9 okt 2008 tittade våran lilla dotter Ebba ut.

Går inte ens att beskriva med ord vad man kände i den stunden då man såg henne för första gången...har aldrig någonsin känt mig så lycklig och hon var helt perfekt. Minns att jag tänkte å hon har hår vad gulligt...sedan att hon var så stor med tanke på den lilla magen jag haft. Ebba var 52 lång och vägde 4046 när hon föddes. Vad hon skulle heta var redan klart sedan länge..i vecka 25 gjorde vi ett könsultraljud och fick veta att vi väntade en dotter och namnet Ebba kändes bara så rätt.
Så äntligen har vi blivit stolta föräldrar till våran lilla Ebba...två blev tre och en ny fas i livet startar..och jag ser verkligen fram i mot de nya livet som mamma och att ha en egen familj.